Ja, den där förbannade vikten... Jag är såååå usel på att skafffa motivation. Jag vet att jag vill gå ner i vikt för Vikings skull, för min skull och för framtida barns skull. För att minimera risken att det här ska hända igen, med prematur födsel. Men jag orkar inte komma dit. Jag vill, men alltid faller jag tillbaka med en godispåse eller en chipspåse. Idag var jag jätteduktig och åt bara lite fil å musli och knäckemacka till frukost. Orkade inte egentligen men tog med Viking och gick en 7km runda. Så jäkla gött kändes det när vi kom hem. Men sen då. Nu på jobbet så hade jag godis i mitt skåp kvar från igår. Då måste jag TRYCKA IN ALLT I HUET. Men där blev lite över. La först in det och tänkte spara till en annan gång. Men sen slängde jag det. Jag känner att man får äta godis en dag i veckan. Men då skulle jag välja en sak. inte allt på en gång och tv ågånger på en vecka. INTE OKEJ... Och sen mår jag skitdåligt, för jag är proppmätt och har typ dödsångest för att jag ha tryckt in allt i huet sådär.  Jag behöver hjälp, tips och råd om hur man blir motiverad och håller blicken framåt, inte tar någon avsticka 3 gånger i veckan. Hur planerar man? Jag bill ju gärna ändra på allt på en gång, men jag antar att man måste ta en sak i taget. Och då kanske jag ska börja med motionen eftersom den egentligen är viktigast att komma igång med, Kosten kan jag ju om jag lägger manken till. GIck ju så bra innan. dra ner på portionerna och lära mig att stanna upp och tänka när jag är sötsugen och då gå och göra något eller ta ett glas vatten eller något. Allt för att inte äta godis. jag mår skitdåligt över dethär just nu. Men eftersom jag är väldigt skiftande så lär väl allt kvitta om en vecka? Är något fel på mig??? Guuuud. Jag vill ju bara kunna klappa mig själv på axlen och säga "Bra Johanna du klarade dethär, helt på egen hand."