Ja, nu blev det sådär ett Uppehåll igen. Helgen har varit minst sagt händelserik. Det största som har hänt har jag inte lov till att prata om ännu, Men när/om jag får lov att berätta så delar jag gärna med mig av den historian. Mitt liv tog en vändning i lördagskväll. Eller egentligen i lördags middag. Efter det samtalet fick allt en annan betydelse, allt fick en annan mening. Jag lärde mig att ingenting blir som man har tänkt sig, och man måste ta hand om det man har för man har ingen aning om när det är borta, eller när det tas ifrån en. Jag och Kalle hade bestämt oss för att prova på att ha Viking hela natten, vi köpte lite ost och kex och sånt gottit. Myste ner oss i sängen med Viking, spelade mobilspel. Min telefon ringde, hjärtat hoppade upp i halsgropen "Har det hänt något " " Är det över " " Ska jag våga svara ens " Massa tanka han hoppa upp i hjärnan innan jag svarade. Efter det förstod jag att nu är det min tur, min plikt att vara en vän, ett stöd i något oväntat. Herregud vad jag är tacksam för den upplevelsen. 

 

Till Viking, så mår han bra. På ronden babblade läkaren SÅ IN I HELVETE.. Man skule nästan kunna tro att han var döende. Iaf så ska han göra en röntgen på lungorna för att se hur det utvecklas då han har lungförändringar p.g.a tidig födsel, också ska dom titta om han har vätska kvar på lungorna. Dom ska gör en röntgen på hans skelett, handleder, fotleder och knäna tycker jag hon sa för att se hur hans skelett har mineraliserats, med ett fint ord :P Med lättare ord ska dom se hur starkt det är för att kunna utesluta vissa mediciner. Så han slipper det. Han ska börja få lungmedicin i en inhalator som astmamottagningen ska visa oss hur man gör. Den ska han få hela våren och kanske över sommaren med för att kunna få slippa syrgasen. Han ska vaccineras mot RS då det är mitt i infektions säsongen nu, sen skulle han få en spruta en gång i månaden tyckte jag hon sa. Så dom börjar förbereda honom för hemgång, checkar av honom så att han är kapabel till att klara av ett liv hemma. Men dom säpper inte oss förrän dom är helt 100 på det. Och förrän vi är 100 på att vi klarar av det. Det enda problemet var ju maten, med det tror jag att hon menade att han skulle lära sig att äta. Men jag jobbar på det. Inte så lätt när han alltid blir som en påse nötter när man ska försöka amma. Och han är ju såå liten.. Eller han börjar bli stor. Idag vägde han 2070gr. Han börjar bli en knubbis. Min lille söte. Bara för att jag satte mig med datorn så larmar han hela tiden typ.. Fisunge. Samma när jag pumpa, första bröstet gick super, men när jag byta bröst så larma han hela tiden. Så typiskt.  Men än så länge idag har han inte gjort några pulsdippar. Han sjunker bara i saturationen snabbt och lätt idag. Men det kanske är en dålig dag idag. Det har vi ju alla. Eller så är han sur för att vi knappt var här igår.