För de flesta föräldrar är det så enkelt när barnet har kommit. Man är på BB 1-3 dagar typ, sen åker man hem med sitt barn. utan oro om att det ska sluta andas, man behöver inte mäta mat och räkna ut antalet ML per dygn. Man behöver inte åka in till sjukhuset på kontroller, man behöver inte åka till BVC för kontrollet samtidigt som man åker till sjukhuset för kontrollet.Då räcker det med BVC. Barnen utvecklas i rätt tid med sin ålder. Barnet är i rätt klädstorlek för sin ålder. De flesta döps när de är tre månader. Som man oftast brukar göra. Föräldrarledigheten rullar på utan problem. Du kan teckna en försäkring på ditt barn utan att bli avslagen för BPD, för låg födelsevikt eller syrgasbehandling. Det verkar så enkelt. 

 

En prematurmammas liv består av. Pumpning-matning-sondning-oro-vila-sjukhusbesök-viktkontroll-mäta mat-problem att teckna försäkring-tillfällig föräldrarpenning-hemsjukvård-litet barn- korrigerad och okorrigerad ålder- Barnet är 8 månader men egentligen bara 5 och utvecklas därefter.

 

En prematur mamma har oftast varit med sitt barn en längre tid tillsammans med kunniga människor och känner sitt barn bättre när det väl är dags att åka hem. Det som ingen ser är alla orosmoment, alla extra saker som man gör som prematur mamma, mediciner, handsprit, handhygien över huvudtaget, oron som uppstår så fort det kommer ett dagisbarn eller en person som inte förstår att mitt barn är känsligt och istället kastar sig över det och pillar överallt. Varenda gång vi är ute och någon hostar eller nyser så vill jag gärna gå en omv'g runt denna personen. Det värsta är om den är precis bakom och hostar. När folk röker svänger jag alltid typ två meter runtom för mitt barn är lungsjukt och jag vet inte hur han reagerar på ciggarettrök. Jag vet inte hur pass infektionskänslig han är. Tänk om han kommer bli typ dödsjuk i vinter med förkyldningar osv. Det kan bli inläggning med syrgas. Det vet man inte. Vi vet inte. Vi kan bara förbereda oss och vara nogranna med handhygienen. Och försöka undvika det i bästa mån.