Ja, idag lägger jag mig själv under kategorin. Känner mig så jävla pain in the ass. Ligger i en grop och tycker synd om mig själv. Orkar inte ta mig upp :S Vad är felet? Allting känns jobbigt, r bara sur och tvär hela tiden, kan inte utföra någonting. Allting blir bara fel. Försöker sy, försöker virka, försöker få ett "modernt" hem, när man ser alla har så fint. Och här ser det ut som skit. Varför ser inte mitt hem ut så? Ingenting går som jag vill på första försöket och gör det inte det så ger jag upp. Jag orkar ingenting. Allting bara tar emot. Och skulle jag då blir motiverad till något ja då är där något som sätter käppar i hjulen för det. Moppen knäcktes, dammsugarslangen knäcktes, ingen bil, ingen vagn, ungen skriker, ungen kräker. sjukdomar, myrinvadering, m.m. Har vi inte har nog med motgångar. Känns som man blir slagen i anskitet varenda morgon man vaknar, motigt att gå upp men jag vet att jag måste. Måste sluta tycka synd om mig själv IGEN. Och göra det bästa av situationen, måste få bättre tålamod och inte bli så hysterisk så fort något inte går. Jag har fan inte tålamod till något. 

 

Iaf, så är det skitjobbigt med gnälliga människor, och jag är en av dem. Men det finns dem som är värre. Och fy fan vad jag hatar det, gnäll gnäll gnäll gnäll. Om allt, Palla.