16/1-2012 Full fart mot Kristianstad..
Imorse ringde kl 04.30.. Då var man ju så jääävla pigg.. Vaknade vid 4 kanske. Kunde inte somna om. Eller ja vaknat till och från hela natten. Varit skit nervös. Kändes lugnt igår tills vi gick och la oss. Slängde igång Rädda menige ryan. Eftersom vi har tv i sovrummet igen.. Åkte till netonnet och fick välja en ny tv eftersom vår inte gick och laga. GOTT... Så vi tittade på den. Tänkte man kunde somna ifrån den men icke. Tillslut fick man tvinga sig å sova. Iaf. Upp imorse drack en shake plocka ihop lite tvätt. Och slängde i innan vi stack til Kristianstad. Kalle körde jag åkte. Kände mig ganska lugn. Men vad hade jag att vara nervös över det var ju inte jag som skulle göra nåt. Iaf. Närmade oss Kristianstad. Då börja magen bullra lite och illamåendet kröp på lite. Fastän jag tog en Primperan innan vi åkte. När vi kom inte på sjukhusparkeringen visst jag inte hur det skulle gå. Fortf var det inte jag som skulle göra nåt ens.. Så fjantigt. Försökte övertala mig själv att inte va nervös. Sluta tramsa. Men det gick inte. Tog ett tuggumi. Satt i bilen å prata lite eftersom klockan bara var halv sju.. Tillslut sa Kalle att han kunde gå själv om jag mådde så dåligt. Men jag mena på att nej jag kan ju inte bara lämna han där på parkeringen.. :S Men jo det kunde jag. Så han tog sina saker gav mig en släng kyss och sa hejdå vi ses imorgon. Jag kunde knappt få fram ett hejdå för jag hade gråten i halsen. Satte mig i bilen då kom tårarna. Jag kände mig hemsk för att jag hade lämnat honom där bara. Jag hade ju inte velat att han gjorde detsamma med mig. Verkligen inte. Iaf. Puttrade hemåt. Illamåendet och magontet släppte när jag körde hem. Skönt. Kom hem vid åtta tiden. Slog igång filmen vi sågpå kvällen för å se klart å kanske sova en stund. Jo det gjorde jag. Vaknade vid elva tiden. Fick lite panik för att Kalle inte hade ringt ännu. Men fixade tvätten å lite sånt. Satt här å pula lite packade in paket jag ska skicka iväg å sånt. Då ringer han. YEY.. Allt hade gått bra. Han var trött som faaan. Lät helt väck asså. Lät som om han inte hade sovit på en vecka.. Helt borta.. Min lille gubbe. Saknar honom så mycket. Hade nog aldrig blivit såååååå glad för ett samtal förr. Åhh. Vi la på så han fick vila. Så jag ringde svärmor å pappa å mamma, å smsa lite för å berätta att allt gått bra. Såå skönt. Så nu kan jag med lättnad jobba ikväll. Firade samtalet med ett träningspass och slänga sopor.. Burit ner allt återvinningsmaterial i bilen också.. SKÖNT å bli av med skitet. Kollar på Gossip girl nu. Får nog snart stänga av det och hoppa in i duschen om jag ska hinna allt innan jag ska jobba. Och imorgon får jag hämta hem min lille gubbe.. ÅHH VAD JAG SAKNAR HONOM... Trodde inte det var möjligt. OMG..
Har ringt ett samtal idag också. Som jag aldrig trodde att jag skulle göra.. Men min man kommer bli glad som faan. Tror jag.. :) Åhhh....
NEJ klockan tickar...
Kommentarer
Postat av: Anna
åååh vad sött skrivit :). glad för hans skull :)
Trackback
Önskan.
