Jag hade aldrig trott att man skulle känna så mycket när man var gravid. Tänkte att man kanske mådde lite illa i början och sen liksom gick det över. Kramp i benen och svullna fötter har man ju läst om. Men att illamåendet skulle slå på SÅ hårt som det har gjort. Det hade jag aldrig trott. Jag menar jag har ju mått illa titt som sätt p.g.a oron jag har. Så jag tänkte det blir biff. Men Icke. Kändes som jag levde i en bakfylla i typ 6 veckor. Nu har det avtagit men det kommer till och från. Och maten, man måste äta regelbundet och inte bli hungrig, blir jag hungrig så blir jag dödshungrig och då vill man inte äta för man är så hungrig att man mår illa. Uhh.  Yrsel, varför ska det uppstå liksom? Kommer vid snabba rörelser så jag har blivit en väldigt slö människa, Eller ja långsam mer, Halsbrännan är nog det värsta jag har varit med om.. USCH och fy. Inget kul alls.  Men igår tog priset. Hade så ont i nedre delen av magen. Kunde knappt äta och jag mådde illa m.m Kändes ganska lustigt får jag lov att säga. Låg pall på soffan och drack coca cola bara. Släppte när det var läggdags och inatt har jag sovit HELA NATTEN utan att vakna.. Första gången på jag vet inte hur länge. Sjuk känsla. Fast vaknade sju av Kalles klocka men det gör inget. Ringde barnmorskan, lika bra å kolla av så det inte är nåt. Men blodproverna och blodtrycket såg bra ut så det var ingen fara. Men min barnmorska skulle ändå ringa upp under dagen så jag fick stämma av lite bara. Ska dit om en vecka så jag får bita ihop litegrann. Men det går. har ju klarat mig hittills så jag klarar nog det en vecka till.. :) Så nu har jag fått skriva av mig lite. Skulle berättat om helgen med men jag gör det sen. För jag pallar inte nu :P