Om man får en once in a life time chans. Är det inte värt att ta den i akt då och lägga allt annat på hyllan? Jag kännrer så iaf. För det är bara once in a lifetime. Kan reta mig väldigt mycket. Speciellt i efterhand. Det är så lätt att vara efterklok. Väntar på att pappa ska ringa upp han brukar ge mig kloka råd. Jag blir tosig annars. Iaf. Skit i det. Det löser ju sig ändå. Var och tränade. Jobbigaste passet på hela veckan ben och mage. JAG DOG.. Dom här jävla utfallen å knäböjen GAA.. körde 5 min rodd med det var kul :) När min man kommer hem så ska vi iväg till stigs och köpa nya bromslampor till bilen och sen tilöl systemet å köpa världens äckligaste jävla älg öl. Tycker jag iaf. Sen ska jag bestämma tid med min bror som ska komma och hjälpa oss att byta bromsarna bak på dodgen. Han är snäll. Fastän han har sååå mycket med sin egen bil så tar han sig tid och hjälper oss :) I love him. Jag hoppas på att få allt färdigt snarast då vi bara har tre veckor på oss. Och vi vill inte ha en ny besiktning. För då lär det gå åt helvete kan jag säga. HAHA..  Nu är shaken nere. Funderar på att kanske duscha. Eller skita i det. Nej, usch. Duscha sen mysa lite i min onepiece tror jag. Ja så får det bli :)